En primär regel i teorin kriminalitet som livsstil är att kognitioner, drivkrafter, och agerande är meningsfullt relaterade. Det är fortsatt resonerat att överensstämmelsen mellan vissa tankar, motiv (drivkrafter) och beteenden är starkare i vissa sammanhang än andra. Annorlunda uttryckt så verkar det finnas en hel grupp av beteenden som korresponderar mera nära med vissa typer av tankar och drivkrafter än andra. Denna möjlighet var först utforskad av Walter och White, (1989 c), i deras text om kriminellt tänkande. Som dessa författare påpekade så är dessa utmärkande kognitiva-drivkrafter-beteenderelationer långt ifrån absoluta. Sanningen är att nästan alla av de tankar, drivkrafter och beteenden som associeras med kriminell livsstil hör ihop på ett eller annat sätt men vissa grupper är mer starkt relaterade än andra.
I socialt brytande av regler ingår en generell nonchalans av social normer och värderingar, värden och liknade. De tankemönster mest allierade med regelbrytande beteende är rättfärdigande och avskärmning. Rättfärdigande är inblandat i denna grupp för att den innefattar rättfärdigande av ens regelbrytande handlingar genom att hänvisa till omständigheter som är ganska orelevanta till ens egen situation. Avskärmningen spelar en stor roll i brytandet av sociala regler då det erbjuder vissa kanaler genom, vilket de kan rena sin regelbrytande beteende.
Mellanmänskligt inkräktande fångar det sätt som den livsstils kriminella kränker andra människors rättigheter. Både utvaldhet och makt orientering verkar reflektera mellanmänskligt inkräktande.; utvaldhet för att det ger en privilegierad status över andra och företrädesrätten att tillfredställa sina egna behov på bekostnad av andra och makt orienteringen för att det innebär en nedvärdering av andra för att höja sig själv. Drivkraften för makt/kontroll verkar passa bra inom dessa ramar av kriminologiska tankar och beteenden eftersom individens inkräktande beteende och hans utvaldhet och maktorienterande tankande tjänar mot att få en känsla av kontroll och makt över andra.
Självtillfredsställelse/njutningslystnad reflekterar den livsstilskriminellas ensidiga jakt av personlig njutning och brist på hänsyn för de långsiktiga negativa konsekvenserna av hans agerande. Njutningslystnaden och själviskheten som är en så stor del av den kriminella livsstilen är liknande i form till den sekundära drivkraften av upphetsning/njutning eftersom båda är koordinerade kring ett liknande tema: begäret efter omedelbar tillfredsställelse och ökad sinnesstimulation. Sentimentalitet faller också inom ramen för denna grupp eftersom det också är ett uttryck för självcentrerade tankar och oro (med andra ord så försöker han framstå som ett oskyldigt offer eller en god människa i andras ögon). Superoptimisten är ett sekundärt kognitivt drag med koppling tillnjutningslystnad/självtillfredsställelse och drivkraften upphetsning/njutning eftersom denna aspekt av livsstilskriminalitet varslar om en hög grad av självstimulation i den form att den speglar en riktigt orealistisk uppskattning av ens möjligheter att undkomma de specifika negativa konsekvenserna av en specifik kriminell handling.
Ansvarslöshet är ett mått på den livsstilskriminellas undanflykt från ansvar och olust att ta ansvar för hans handlingar och sina skyldigheter. Intellektuell lättja verkar representera den psykologiska manifestationen av dessa speciella beteende mönster; osammanhängande tankar verkar också passa inom konstellationen ansvarslöshet eftersom det stödjer motsägelser och en brist av åtagande mot en bestämd riktning av handlande. Sekundära drivkrafter närmast kopplade till denna tanke-beteende grupp är lystnad/lathet. Intellektuell lättja och osammanhängande tankar som finns i alla livsstils kriminellas tankar matar den kriminellas ansvarslösa attityd och ger även grund för brott som begås pga en känsla av girighet och lathet.
Den teoretiska betydelsen av att länka samman beteenden, tankar och drivkrafter är ganska självbevisande. Den kliniska användbarheten av denna procedur kan vara mindre klar. Vi ska undersöka ämnets relevans för en stund. Vi kan se att om vi kan matcha specifika aspekter av kriminella tankar med specifika drivkrafter och beteenden så skulle kanske vidare undersökningar av dessa samband ge oss värdefull och användbar klinisk information och specifika förövare. Därför skulle vi till exempel veta att om en individ hade en historia av allvarligt själv-lättje beteende så kan vi förvänta oss höga nivåer av sentimentalitet och superoptimism och brott motiverade mer av spänning än girighet och ilska. Vi skulle kanske även kunna förutsäga framtida problem genom att använda dessa sammanlänkningar eftersom vi skulle kunna förvänta oss att en individ med stark maktorientering och en känsla av utvaldhet kanske tenderar att mer visa en ökad mån av inkräktande aktivitet och brott som är motiverade av önskan av att ha kontroll över andra än en individ vars tänkande är dominerat av superoptimism eller osammanhängande tankar.